Stressad och behöver få saker gjorda. Men jag kan inte för det regnar. Det har regnat i flera dagar. Dessutom är jag strandsatt på landet, inget internet, samma plats i tre dagar. Dålig start på första dagen också. Med en underton av bitterhet kliver jag in i hagen för att hämta Pojken. Han går emot mig med öronen spetsade men när han är cirka 20 meter ifrån mig stannar han. Han betraktar mig ett par sekunder och vänder sedan på klacken och går lugnt men bestämt ifrån mig.När han går ifrån mig borde jag ju kanske förstå att jag inte är stabil i humöret, känslig som han är för sådant. Hur som helst så lyckas jag övertala honom att låta sig fångas. Nu ska vi gå igenom varför detta var ett meningslöst två-steg-bakåt-pass. Fel ett: Min purkna attityd. En kille som Pojken som för inte så länge sedan varit rädd för människor är ytterst känslig för människans sinnesstämning. Jag skapade en smånervös grund hos honom inför passet. Fel två: När han gjorde fel korrigerade jag honom för hårt. Det ledde till att den lilla vilja som fanns till att samarbeta gick upp i rök. Fel tre: Jag red i tjugo minuter innan jag insåg att jag inte var i skick för att hantera en så psykiskt känslig person.
Aj aj aj säger jag bara. Resten av passet gjorde vi saker som alltid blir rätt som spansk skritt och bergsgeten MED BELÖNING I MASSOR, mestadels för att bota mitt dåliga samvete. Vad som är viktigt att komma ihåg är att alla har dåliga dagar och att hästen lever i nuet. Be din kompis om förlåtelse så är ni vänner imorgon! Kan också tillägga att jag inte gjort något annat än trickträning sedan dess och så förblir det tills jag är harmonisk i mig själv igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar