Lång historia kort:
Jag får tips om krånglig bruksnordis, kommer att tänka på min älskade sambo tresor som tar sig an honom. Från ej ridbar till ridbar på ca 2 veckor och sedan går det bara urbra, de båda blir jättekära. Ingen annan fick rida förutom Tresor tyckte Loke. När det börjar närma sig datumet som tresor ska ta hem honom på prov över sommaren får han en vacker kväll fnatt: Han står lugnt och stilla och låter tresor hoppa upp, nöjd som alltid. Men innan tresor hinner sätta andra foten i stigbygeln bockar Loke iväg från 0 till 100. Tresor åker av och blir trampad på armbåge och ankel och får en smäll på svanken. Jag kollar till Tresor först sedan fångar jag in Loke som stannat och verkar rätt lugn. När jag inser att det är rätt illa däran med tresor knäpper jag av tyglarna och släpper Loke för att avgöra om tresor behöver åka till akuten eller ej. Han behöver åka till akuten så jag går in och ber stallägarn fånga in Loke. När vi kommer ut ur huset ser vi hur Loke börjar springa igen. Jag går fram till Tresor och precis då vänder Loke upp mot oss. Man tänker ju att hästen svänger, speciellt när favvopappa ligger där, men inte alls. I sista sekund inser vi att han inte tänker vika av och hoppar undan. Därefter spränger Loke fem staket och rusar till skogs.
Detta har hänt förr. Därför tog ägaren beslutet att ta bort honom. Så i måndags för snart en vecka sedan drog Loke vidare till trappalanda. Tresor var rätt ledsen, jag också. Spekulationerna är många om varför han var sådan: älskade i ena stunden och var redo att skada i nästa. Hjärntumör, hjärnblödning, mental störning... Vad det än var så är det nog bäst att försöka minnas de fina stunderna och bara acceptera de sista jobbiga dagarna från det att Tresor ramlade av tills det att Loke togs bort.
Är dock tacksam över vad Loke gav min älskade sambo. Han fick en helt ny passion för hästar då han insåg hur det känns när en häst adopterar en och man får den sorts tilliten ett barn har till sin förälder. Han upptäckte också hur härligt det är att ha stallet som en daglig rutin (läs meditation). Det tackar jag Loke för.
Hoppas att gräset är grönare på andra sidan fina Loke
