Både jag och Pojken saknar vår fina ponny. Fast han verkar ha det bra hos johanna som tar hand om honom åt mig ett tag. Få hästar jag har träffat har den sorts charm som jaff har. Han är en självgod och kaxig kille som tror sig vara rätt så bäst på allt. Jag beundrar hans sätt att uppfostra ryttare på: man måste KUNNA rida dressyr på akademiskt vis annars gör han inte ett smack. Kan du inte blir han bara segare och segare och till slut säger han: "Jahapp här tog bensinen slut, off you go." Då finns det inget att göra. Kan du däremot rida din akademiska dressyr med vikthjälper och lösgöring då ska du få känna på potential som heter duga. Då säger ponnyn i stället: "Okej, vad gör vi? Piaff? Ja, vi försöker med piaff. Åh, fyfan vad tungt det var! Galopp? Snälla, galopp!"
Är du värdig att rida monsterponnyn? ;-)
Människor som kan är kul tycker han men överlag är hårt arbete roligare än lätt arbete. Till exempel med en lätt vagn är han lite småseg men med en tung vagn är han jättepigg. Vi kör en gammal trilla och det är det absolut roligaste han vet. När selen åker på skiner hela hästen upp.
Synd är det att han bara är 125 hög för det är en superhäst.
I vår måste vi nog ta hem honom igen så att vi inte saknar ihjäl oss (Pojken håller med).
Låter som en riktigt bra häst!
SvaraRaderaJag gillar hästar som vågar visa vad dom tycker eller som inte gör något gratis :)
Ja, jag skulle aldrig i livet försöka undertrycka hans egna förslag och rätt att själv bestämma vad han tycker är kul och vill göra. Vill han dressyr och vill han körning så är det precis det han ska få!
SvaraRadera