Ridskoleridning

Då har jag och min älskade Pojke bott i Lerbäcken i lite mer än en vecka. Vi stormtrivs! Trevligare mäniskor får man leta efter och färre pass är inte friskt att kräva. Underbart! Det enda som kan vara lite jobbigt är att busstiderna inte riktigt är sams med ridhustiderna. Väldigt ofta blir det trick ute på gårdsplanen på grund av att ridskolan börjat när jag hunnit ut. Jaja. Hästen överlever och förhoppningsvis får vi vår härliga sadel inom två veckor.

Till saken:

Jag blev lite halvt hjärtekrossat överraskad av ridskoleridningen:

Har alltid tänkt att det enda felet som brukar vara med den svenska ridningens dressyr är att folk stör sina hästar för mycket med sina hjälper. Med det menar jag att hästarna faktiskt går i form till en början (om inte annat i varje fall en hyffsad form) som bara är störd men mina damer och herrar. Det fanns inte ett spår av form i den lektionen jag såg på här om dagen. Hästarna försökte ständigt dra upp huvudet och ryggarna var svankiga. Dressyr för vissa är att dra eller såga ner hästens huvud. Undrar varför vanliga ryttare alltid känner att dom måste mjuka upp sina hästar innan dom går bra? Vad kan det bero på? (Måste dock notera att en hel del ryttare i privatstallet har överraskat mig positivt! Undantag finns i massor!)

Varför rider man sin häst till en återvändsgränd?

Hästar är min religion

Vore det inte fränt med en religion som predikar hästens tänkande och normer? Dessa harmoniska och omtänksamma (ni som tvivlar på hästens psyke, själ och intelligens kniper, jag står fast) varelser kunde lära oss kaosälskande typer ett och annat. Hästar är himmelska varelser. Därför vill jag nu mynta hästarnas första budskap:

Eftersträva harmoni

Keltiska huvudlaget

Ja, tråkigt är det att inte ha material. Jag längtar verkligen efter att få beställa hem det jag behöver för att kunna fortsätta bland annat med mitt keltiska träns (del av pannbandet och nackremmen på bilden).

Det keltiska tränset jag håller på med är byggt på ett gammalt träns vars käkrem inte var tillräckligt lång för Pojken. Jag har skurit av käkremmen och lindat en läderrem runt själva nackdelen där den brukade sitta. Pannbandet gjorde jag i somras. Det är en concho i mitten på pannbandet och två till conchos ska på på sidorna. Här har jag gjort en ungefärlig ritning:

På stafliet

En halvmålad bild som för närvarande går under namnet stenhästen. Har varken lust eller tid att måla just nu. Är totalt uppslukad av att vänta (du hörde rätt jag ägnar mig åt att vänta och det puttar ut allt annat!) först och främst på att vi ska flytta till lerbäcken med Pojken och Jaff till Johanna (som åkte in till BB imorse! GRATTIS JOHANNA!). Sen så väntar jag på att jag ska få ta hem material så jag kan börja påta med mitt läder och självklart också på att sadelproblemet ska lösa sig. Januari ut lär jag plågas av att vilja göra så mycket men kunna göra så lite. Fast ibland kan väntan vara bra. =)

Resebyrån - Artan Fallon

"Ska du inte finna dig ett namn? Du är ju en man nu!" Artan spejade tankfullt ut över sitt rike. "Hur många lager av ålderns mask tiden än lägger på kommer jag alltid att vara en liten pojke." Det blev tyst. "Varför?" frågade Howin till slut. "För att jag föddes så."

God Jul

God Jul & Gott Nytt År önskar Margona, Pojken och Jaff

Du = personlig tränare

När du tränar din häst har du rollen som personlig tränare och motivatör. Det tycker jag att man ska ta på största allvar. Tränar man för sig själv som jag gör väldigt mycket så måste man vara noga med att behålla balansen i sig själv. Med det menar jag att man måste försöka hålla det man förmedlar till hästen logiskt och rent och inte komma in på fel banor.

Några frågor man kan ställa sig själv:

- Känns hästen positiv innan passet?

- Känns hästen positiv under passet?

- Känns hästen positiv efter passet?

- Får ni igenom det du vill?

- Gör ni några framsteg/tecken på framsteg?

- Blir jag arg/frustrerad/tappar humöret?

När du gett dig själv svar på dessa frågor utvecklar du det vidare: Varför?

När svar på det finns frågar man sig: Hur kan jag åtgärda det?

Man får inte glömma att resonera ur hästens vinkel också, inte bara sin egen. T.ex. Får ni igenom det ni vill? Svar: nej. Varför? För att jag blir frustrerad och tappar fokus? För att hästen inte är tillräckligt stark för övningen än? Man måste tänka brett och titta på alla möjligheter.

Hur kan jag åtgärda det? För att få svar på det måste man först veta vad problemet är. Vi säger att problemet är att hästen spänner till i överlinjen. Försök då att tänka ut när hästen blir spänd i överlinjen. I traven? I slutan? Analysera! När du samlat infon till en klump sorterar du ihop det och frågar dig vad denna infon är tecken på: Ryggont? Dålig bakbensstyrka? Dålig balans? Ren pigghet? Så återstår bara det svåraste och lättaste: hur åtgärdar man det?

Detta och ett par stora speglar är till stor hjälp när man tränar för sig själv.

Det anser i varje fall jag. Hoppas att fler kan ta del av det och använda det till sin och sin hästs fördel!