En tanke: Gör man det inte ofta lite mer komplicerat än vad det egentligen är? Det borde vara så enkelt som fråga - svar - beröm. Kan koncentration vara ens största fiende? Det är nog kanske så att just jag blir spänd av min koncentration när jag gör något som inte är helt problemfritt med hästen. Så är ju då också frågan: vad är problemfritt med Pojken? Inget om jag inte hanterar honom varsamt och noga. Bäst är nog att försöka hålla det enkelt i mig själv. En vacker dag kanske det smittar av sig på honom och det som känns så jobbigt för honom mentalt kanske känns okej. Men så tror jag att så länge vi strävar efter harmoni och matar bandet vi har så finns det utrymme för spänningar både hos mig och honom :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar