onsdag 10 mars 2010
Älskade Monke
Vad som förvånar mig mest när jag funderar på hur han var är hur han lyser upp när jag kommer nu, till och med gnäggar. Hästar är så friska i skallen som inte hänger sig fast i gamla rädslor utan tillåter sig att gå ifrån det om chansen erbjuds. Bara en riktigt frisk människa tar första bästa chans dom får att jobba med sig själva och ta tag i problemen. Tänkvärt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar