Ibland blir jag alldeles tjock av lyckogråt i halsen när jag är med mina hästar. Eller ibland, ganska ofta är det. Nästan varje dag. De ger upphov till alla fina känslor som finns. Stolthet, styrka, frihet, godhet, trygghet, samhörighet och inte minst kärlek. Kravlös kärlek existerar inte till andra människor. Vi är formade av krav. Det närmaste kravlös kärlek till en annan människa man kommer är till sitt barn (skulle jag tro). Men en häst är alltid en häst och vad mer kan man begära av perfektion förkroppsligad?
Vill bara dela med mig av några härliga ord som jag hoppas att ni alla strävar efter med era hästar:
Kärlek
Harmoni
Förtroende
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar